Essä 5: Vem kan jag lita på - om tillit, hatprat och hybridkrig

Den svenska tillitsforskaren Lars Svedberg har tillsammans med sina kolleger identifierat tre former av tillit:

generell tillit – allmän tillit till de flesta människor.
partikulär tillit – tilliten till den man känner; familjen, vänner, bekanta.
lokalsamhällestillit – den sociala tilliten i lokalsamhället.^{^[1]}

Enligt de svenska forskarna och nya barometerundersökningar sjunker tilliten i Sverige, med stora lokala variationer och ökade klyftor mellan städer och landsbygd. En av många förklaringar kan vara gängkriminaliteten, som är ett växande hot mot både samhällsfreden och sinnesfriden.

Frågan om tillit är central när vi talar om fredsfostran som en hybrid av samhällsfred och sinnesfrid. Vi vuxna är förebilder – på gott och ont. I många sammanhang påtalas det att vi vuxna som fostrare av barn och unga skall skapa trygga ramar, vara närvarande och vara goda förebilder. Tillit skapas av kärleksfull omvårdnad, gemensamt delad tid och uthålliga, trygga relationer. Den harmoniska bilden utmanas av en fråga:

Varför mår allt fler barn, unga och vuxna dåligt i våra relativt sett trygga nordiska samhällen?

Ett av svaren kan sökas i barns och ungas brist på anknytning till omvärlden. Psykologisk forskning använder begreppet epistemisk tillit:

Epistemisk tillit (eng. epistemic trust) handlar i vidare mening om människans anknytning till världen och hennes förtroende för olika kunskapskällor vilken som, till exempel för vad som påstås i tidningar, radio, TV och på sociala medier. Motsatsen är epistemisk misstro (eng: epistemic mistrust), misstro mot vad som påstås av någon eller i en framställning. Barn och ungdomar med anknytningsproblem kan hamna i en attityd av epistemisk misstro som övergår i allmän misstro till vuxenvärlden.^{^[2]}

Psykoterapeuten Maria Wiwe har skrivit boken Vi måste prata om epistemisk tillit – mentalisering och pålitliga relationer där hon tar avstamp i psykoterapins praktik och förtroendet mellan klienten och terapeuten. Terapeuten måste först bemöta den andra som en närvarande och trygg människa och inte direkt hoppa in i yrkesrollen. Förtroendet som byggs upp leder till positiva resultat för klienten genom att terapeuten sedan kan använda sin kunskapsarsenal till fullo.^{^[3]}

Här är det möjligt att dra en parallell till fredsfostran – föräldrar, andra medfostrare, lärare och pedagoger har samma uppdrag som terapeuten i sammanhanget ovan. Vi känner redan till vilka effekter sociala medier har på barn och unga, men även på vuxna, när det gäller självkänsla, identitet och sociala relationer.

En gemensam utmaning för att kunna skapa starkare social och epistemisk tillit är den utbredda ensamheten som förekommer i alla åldrar i våra nordiska sk. välfärdssamhällen. Ensamhet, isolering och minskande tillit kan vara en grogrund både för psykiska ohälsa och ökad misstro när det gäller anknytningen till omvärlden.

Politikern och psykologen Pekka Sauri har i sin bok om sinnesfrid i en orolig värld hänvisat till ett populärt radioprogram i Finland, kallat Yölinjalla (Nattlinjen) där han i en direktsändning varje vecka under 16 år lyssnat på ensamma och utsatta människors kriser och överlevnadskamp när det gäller psykosocial ohälsa. Programmet fungerade som kamratstöd för otaliga finländare, som kunde identifiera sig med och få tröst av de spontana samtal som pågick på radion en natt i veckan. Sauri har skrivit en handbok för överlevare med grundläggande levnadsråd på ett lättläst språk:

Världen byggs genom att tala, förhandla och komma överens. Därför lönar det sig att lära sig tala, förhandla och komma överens.
Det lönar sig att hålla sina överenskommelser, om de bryts leder det till problem och olycka.
Man bör behandla andra människor i stort sett såsom man önskar sig själv bli behandlad. Om man inte gör det är man orättvis och feg.
I alla situationer erbjuds det alternativ som man kan och bör välja emellan. Andra alternativ finns inte utöver de som redan erbjuds.
Man skall inte vara alltför långsam i att välja.
Människan behöver mål som hon kan sträva mot. Om hon inte har mål finns ingen framtid.
Livet är kortare än du tror, och det lönar sig inte att trassla till det med onödigt strul.
Det lönar sig att studera.
Ingen är ensam med sina problem. Det finns alltid en annan som är eller har varit i samma situation. Att tala med en sådan person hjälper i allmänhet.^{^[4]}

Hatprat som orättvis kommunikation

Ensamhet och psykisk ohälsa kan även leda marginaliserade människor in på farliga vägar. Här kan vi fortsätta med följande utmaning:

Varför har hatprat fått ökat utrymme i den offentliga diskussionen?

Den finska teologen Risto Saarinen vid Helsingfors universitet har skrivit en insiktsfull essä om hatprat som moraliskt fenomen.^{^[5]} Fenomenet är inte nytt och det kan härledas långt bakåt i historien. En allmän definition på hatprat är ”sådana språkliga och symboliska uttryck vars mening är att rikta förakt eller hat mot vissa individer och befolkningsgrupper.”^{^[6]}

Hatprat finns nämnt i Finlands strafflag, speciellt i samband med hets mot folkgrupp och brott mot trosfriden – den senare avskaffades i Sverige år 1970, vilket under senare år har väckt intensiv debatt i samband med Muhammed-karikatyrer i Danmark och Koranbränningar i Sverige. I den samtida debatten speglas strafflagens paragrafer speciellt i förhållande till olika tolkningar av yttrandefriheten och populistiska uttryck som utmanar gränserna.

Styrkan i Saarinens essä är att han bygger upp en sorts moralisk värmemätare för hatprat i form av en glidande skala med följande retoriska begrepp i riktning mot allt våldsammare språkbruk:

moraliskt rättfärdigad kritik ▶
väcka misstro ▶
sprida misstro ▶
svartmålning ▶
kriminaliserat hatprat^{^[7]}

För att ytterligare klargöra det moraliska resonemanget utvecklar Saarinen ett schema för rättvis och orättvis argumentation i den offentliga diskussionen:

FIGUR: Rättvis och orättvis argumentation^{^[8]}
	Negativ	Neutral	Positiv	Målsättning
Rättvis argumentation	rejäl kritik	beskrivande	uppmuntrande	gemensam sanning
Orättvis argumentation	svartmålande,	likgiltighet,	anpassning,	motståndarens
	misstro	åsidosättande	inställsamhet	förlust, de egnas vinst

Det kan vara svårt att generalisera Saarinens moraliska värmemätare och retoriska indelning till alla sammanhang, men här finns väldigt många anknytningar till den aktuella samhällsdebatten och ett seriöst försök att beskriva ett mönster för hur offentliga debatter ständigt hotar att spåra ut. Här sker också en koppling till fake news, deep fake och annan desinformation kopplad till hybridkrig, politiska val och förhandlingar.

NÄSTA

FÖREGÅENDE

[1] Lars Trägårdh, Susanne Wallman Lundåsen, Dag Wollebæk, Lars Svedberg: Den svala svenska tilliten. SNS Förlag 2013. Lars Svedbergs föredrag vid FNV:s ledarforum i Malmö 21.9.2023.

[2] https://www.psykologiguiden.se/psykologilexikon/?Lookup=epistemisk%20til

[3] Maria Wiwe: Vi måste prata om epistemisk tillit – mentalisering och pålitliga relationer. Gothia kompetens (2021)

[4] Pekka Sauri: Mielenrauha levottomassa maailmassa (Sinnesfrid i en orolig värld) (2023) Minerva, sid. 227.

[5] Risto Saarinen: Vihapuhe ja mustamaalaus teologian kysymyksenä (Hatprat och svartmålning som teologisk fråga) . Teologinen Aikakauskirja 120, Nro 5-6, sid. 387-402.

[6] Saarinen hänvisar här till en kommentar av Sini Henttonen med kolleger i boken Riku Neuvonen (red): Vihapuhe Suomessa (Hatprat i Finland). Edita (2015).

[7] Saarinen (2015)

[8] Saarinen (2015)